Det här är den andra delen i serien “Författarintervjuer – det skrivande livet”.
Som manushandledare och lektörsläsare så passerar många manus mitt skrivbord, och varje gång jag läser ett manus så väcker det tankar kring HUR och VARFÖR just det här manusets historia kom till. Varför valde författaren just den här vinkeln, det här perspektivet eller den här stilen på språket? För oss skrivande människor så finns här en bottenlös brunn av intressanta frågor och svar.
Följ med mig på en spännande resa in i författarnas huvuden! Den här gången möter jag Lena Berglin.
Under hösten 2024 intervjuade jag Lena Berglin om hennes debutroman Kickoff. Under samma period fick jag en akut inflammation i både en arm och sen en hand, som gjorde att jag inte kunde jobba eller skriva ordentligt på flera månader.
Jag tänkte först att det skulle få negativa konsekvenser för utfallet av den här texten och sammandraget av intervjun, att det skulle få minnet av vårt samtal att blekna och påverka kvaliteten av återberättandet av det. Men kanske, så som livet ibland är, så har det i stället givit motsatt effekt.
Det där med tid
Någonstans inom mig har vårt samtal fått marinera, och de viktigaste aspekterna av Lenas bok har nu flutit upp till ytan, redo att belysas. När någon skriver om stora frågor, om själsliga sår och personliga relationer, så kanske tiden vi tillåter oss att ta för att smälta och reflektera deras ord och texter, faktiskt leder oss till kärnan, snarare än tillåter minnet att blekna.
Så, här sitter jag våren 2025, med Lenas uppföljare färsk från bokpressarna, och reflekterar alltjämt över hennes första bok Kickoff – den som det tog ca 10 år att skriva, jämfört med uppföljaren För evigt dömd som tog knappt två år. Och trean är redan på gång.
Varför tog det då 10 år för Kickoff att bli klar? Det är inte ovanligt att debutromanen tar mycket längre tid än de följande böckerna en författare skriver. Dels handlar det om övning och erfarenhet, dels om att historien i uppföljaren kan ta vid direkt där den första boken slutade. Och i vissa fall finns det ett bokförlag i ryggen som inte bara kan erbjuda bra stöd och lektörer, men även ekonomiskt bidrag så att man har råd att skriva varje dag.
Men nu är Lena något av en arbetsmyra, så varje dag går hon upp i ottan och skriver minst en timma, innan hon går till jobbet som forskningssamordnare vid Karolinska institutet. Numera är hon involverad i forskningsfinansiering snarare än egen forskning. Så skriva böcker, samtidigt som hon fortsatt arbeta, är inget hinder.
Skriva så det träffar i magen
Vad inspirerade Lena att skriva – eller snarare fläta samman – denna lågmälda men samtidigt pådrivande berättelse om relationer, förlust, psykisk ohälsa och ett patriarkaliskt underliggande klet som dröjer sig kvar hos läsaren? Hur skildrar man en slags inneboende motståndskraft som läraren Lisen tycks upptäcka under en kick off mitt ute i de mörka svenska skogarna? Och hur vacker är inte den nordiska sommaren med sina drömska dimslöjor, mörka skogssjöar och solbelysta nätter, även mitt under pågående missbruk och trassliga relationer som sida för sida uppdagas och vrids och vänds på medan läsaren kastas mellan hällregn i becksvart mörker och soldränkta skogsgläntor? Naturen står där som en utsökt fond, till en berättelse som jag bitvis inte klarar av att läsa, utan måste lägga ifrån mig. Den rör för nära kring mina egna sår och ärr, precis så som bra litteratur kan – till och med ska – göra. Men jag läser vidare. För det finns nog ingen vuxen människa som inte kan relatera till den sorg och vanmakt som slingrar sig fram tillsammans med rötterna i det lilla samhället, inspirerat av miljöer kring Fredriksberg och Säfsnäs by i södra Dalarna där Kickoff utspelar sig.
Vädrets skiftningar
Har man hunnit leva en stund, har man hunnit uppleva förlust helt enkelt. Och som för att förstärka karaktärernas sinnesstämning följer närvaron av vädrets skiftningar läsaren, timma för timma, sida för sida. På bokreleasen av Kickoff så sa Lenas textläsare och vän, att Lena är fantastisk på att skildra just väder i sin skönlitteratur. Jag vet inte om Kickoff har exceptionellt strålande (!) vädersskildringar jämfört med andra böcker – men HUR vädret finns med och närvarar i berättelsen, lyfter absolut läsupplevelsen. Och det är ett mycket medvetet val, berättar Lena.
Förlusten av ett barn
Som en röd tråd går förlusten av ett barn – och samtidigt av en förälder- genom boken. I de olika karaktärernas bakgrunder återfinns det lilla barnet som dör i en olycka, barnet som är osynligt för den missbrukande föräldern, barnet som tar hand om den psykiskt sjuka föräldern, barnet som blir föräldralöst. Barnet som är efterlängtat, barnet som är oönskat. I de olika karaktärernas liv och bakgrund återfinns detta på olika sätt. Jag frågade Lena vad det handlade om, var det ett medvetet val?
Det var ett medvetet val att skriva om barnet, men det utkristalliserade sig även med tiden, menar Lena. Det tog tid att ”hitta” Lisen och att hitta Lisens mamma, när Lena skrev på Kickoff. De två karaktärerna, och Lisens bakgrund, är på många sätt kärnan till boken. Även om Lisens mamma inte har en överhängande närvaro i boken, så har hon en överhängande roll i Lisens val i livet.
Ambitionen och skrivandets olika lager
En av sakerna som jag tror behövde marinera i mig under hösten och våren, är hur boken handlar om dominoeffekter. Jag vet inte om Lena medvetet hade det som målbild, men det är ett resultat av hennes sätt att skriva boken. Det är som ett pussel, med flera berättarröster som kapitel för kapitel vägrar att tystas, som lågmält men envetet stångar sig fram genom boken och jag som läsare har inget annat val än att fortsätta läsa och vänta in ett slut som jag inte är helt säker på ska landa så som ledtrådarna hintat om.
Så: Hur skriver man en historia där helt slumpmässiga öden korsas ute i ingenstans, där förlusten av ett barn och förlusten av en förälder går hand i hand med att tappa bort sig själv i den ogripbara sorgen? Vilka får företräde att agera ut i de lägena i vårt samhälle och vem förväntas hålla ihop? Lena har inte som ambition att besvara detta, men att utforska det. På min fråga om det fanns någon baktanke eller en underliggande idé om att belysa samhällsproblem så svarade Lena att det inte fanns en sådan utstuderad tanke. I så fall kanske snarare att ge en replik till ett samhällsproblem, utan att skriva någon på näsan.
En viktig sak handlar om att hitta sin röst, reflekterar Lena under vår intervju. Om att kunna känna när en mening och ett kapitel funkar eller inte. Och att det tar tid att lära sig. Men när man väl landat det, så går skrivandet mycket snabbare.
Bygga lågmäld spänning – ett pussel
Att fläta samman olika historier på det här sättet som Lena gör är ett effektivt sätt att bygga lågmäld men driven spänning. Samtidigt så kräver det en väldigt tydlig röd tråd och en stor tydlighet överhuvudtaget. Jag tycker att det finns i boken, men Lena har fått höra att många läsare har svårt för just ljudboken och skriver i kommentarer att ”den är rörig”.
Ljudböckers form och det egna författarskapet
Detta för oss in på diskussionen om ljudbok kontra ”läsebok”. Jag läste boken både i pappersformat, men lyssnade även på ljudboksversionen när jag inte hade tid att sitta ner med en bok. Det som slog mig var att i ljudboken så uttalade uppläsare namnet på respektive berättarröst inför varje kapitel, tex ”Lisen” när det var ett kapitel som var skrivet ur Lisens perspektiv. Detta gjorde det på ett sätt ännu enklare tyckte jag, så det där är en intressant diskussion- ljudbok/läsebok. Lena reflekterar över att många återblickar i en text ev kan skapa en otydlighet för vissa, men vill inte låta sig styras av detta. Överhuvudtaget vill hon ”göra sitt eget författarskap”, vill inte påverkas av de yttre formerna som till exempel ljudbok kan skapa. ”Hur vill jag utvecklas som författare, vad vill jag skriva? – det är det som driver mig” säger Lena. Glädjen och utmaningen med skrivandet för Lena är att man inte vet hur långt man kan ta det, och det är spännande och utvecklande som författare att se hur man kan töja gränser och pröva nya vägar framåt. Den fas hon är i nu, är annorlunda jämfört med tidigare faser berättar hon, eftersom det nu finns en slags konflikt mellan det kommersiella och det faktiska skrivandet. Men när jag frågar hur hon skriver, så svarar hon att hon ”plockar hej vilt av allt möjligt”- vissa människor som inspirerar henne blir en visuell mall för en karaktär till exempel. På frågan om karaktärens utseende är viktigt för henne, så svarar hon att det inte alltid är så. Att hon kanske har eller utgår från en bild ursprungligen, men sen faller den bilden bort när hon hittar själva karaktären.
Research och bygga geografiska rum – isolering driver berättelsen
Lena valde aktivt att isolera Lisen och hennes kollegor ute i skogen, för att öka på spänningen. Hon gjorde research kring de geografiska platserna i boken och även delar av de saker som karaktärerna utför i boken. Till exempel så gick hon själv en höghöjdsbana för att kunna beskriva det på ett trovärdigt sätt i boken. Pappersbruket som nämns i boken finns inte kvar idag, men det fanns då hon skrev boken och då gjorde hon research utanför dess lokaler. När det gäller att beskriva bipolär sjukdom så har hon läst flera böcker skrivna av bipolära författare för att kunna skapa ett perspektiv som ligger nära Lisens mamma.
Skapa friktion
Att hitta och lägga in konflikter och friktion är viktigt för manusets driv, menar Lena. Här jobbade hon länge med att hitta en konflikt som skapade en avgörande och viktig konflikt och svårighet för Lisen och Lisens mamma. Lena la till den psykiska ohälsan hos Lisens mamma, för att skapa det fundament som gav Lisen en mer intressant och komplex botten. För mig som läsare förklarar den bakgrunden också mycket av Lisens drivkrafter och livsval. Varför hon t ex blivit lärare – och vilken typ av lärare Lisen är, och vill vara.
Skolans situation i vårt svenska samhälle idag står också som en fond, och en slags samhällsreplik genom boken. Om att det borde finnas fler lärare som Lisen, en önskan om att det ska finnas utrymme för lärare att vara mer som Lisen; att få tid att se eleverna och jobba med dem.
Patriarkal/matriarkal lins
En reflektion som Lena hade gällande en eventuell kommentar kring vårt nutida samhälle, genom boken, handlar om patriarkatet. Det var intressant att höra Lena reflektera kring detta då det inte var den vinkel jag själv såg först när jag läste boken. Kanske för att man som kvinna är så van vid den typen av händelser som skildras i Kickoff, sorgligt nog. Kanske därför att jag var mer fokuserad på varje karaktärs akuta behov av olika saker och reaktioner, i en situation av förlust, snarare än primärt fokus på könsroller. Men när Lena säger det så inser jag ju precis vad hon menar, och hur det har flätats in genom boken. Lena nämner som ett exempel det faktum att Lisens otrohet vägs och döms tyngre av familjen och den sociala kretsen, än hennes mans otrohet gör. Detta leder också vidare till ämnet våld i nära relationer och även psykiskt våld, vilket skildras mer i bok nummer två För evigt dömd.
Planera sitt skrivande
Lenas främsta råd till en aspirerande författare är att planera sitt skrivande- att planera berättelsens huvuddrag i förväg. Att gå kurser för att få hjälp med sin planering så man slipper riva upp för mycket i onödan under skrivandets gång. ”Men det kan också vara farligt att gå för många kurser”, reflekterar hon, för man blir så matad som nybörjare att man kan få som en kritiker på axeln när man skriver. “Så det gäller även att hitta andra vägar till sin kreativitet. Och när man väl har gjort det igen, så är kurserna bra för då kan man applicera den kunskapen på rätt sätt”, säger hon.
Förra sommarens semester tillbringade jag med Lisen i skogen i Kickoff. Motvilligt men fascinerad, ska erkännas – för Lena skriver så det KÄNNS, på gott och ont.
Det som dröjer sig kvar
Och det finns något i Kickoff som stannat hos mig. Jag vet inte om det är ämnet i sig, eller om det är sättet som Lena tar sig an det på:
Är det helt enkelt så att det sällan går att skriva om en grupp människor och familjer, utan att den slående insikten om den enorma sorgen vid förlusten av ett barn, infinner sig? Att detta är en del av de allra flesta familjers liv, antingen i periferin eller om man är direkt drabbad. Det finns över allt – hur vi behöver varandra och hur vi rämnar när vi förlorar varandra. Hur blodsband ofta är band som binder men också sänker, inte bara lyfter och stärker. Det är något i Kickoff som det inte går att värja sig mot – kanske hur denna förlust skildras från så många olika perspektiv och genom så olika livsöden. Vi är dåliga på att prata om döden, och om sorg, i Sverige. Dåliga på att sörja i grupp. Det finns inte naturligt inbyggt i vår kultur och dess traditioner och uttryck, på samma sätt som i andra delar av världen. Och även detta blir så tydligt mellan raderna i denna fläta av livsöden som Lena skapat i Kickoff, och fortsätter att bygga vidare på i serien om Lisen.
Kickoff och uppföljaren För evigt dömd finns ute i bokhandeln nu (även som ljudbok). Så den här sommaren kommer jag besöka Lisen igen, med samma tudelade känsla. För jag måste få veta vad som händer Lisen och hennes familj! Och det tror jag alla som läst Kickoff också kommer att vilja. Tredje delen är redan på gång, så vi har bara börjat resan med Lisen – och med Lena.
Väl mött!
Lämna ett svar