Vi skriver alla ner våra liv på olika sätt; I dagböcker, mail, kalendrar, sms, DM och i öppna kommentarsfält på sociala medier… Ord för ord, tanke för tanke, händelse för händelse. Så som vi upplever det. Och hur vi upplever världen får då en helt egen kostym av meningar och ord att klä den i. Kanske är det därför jag lever med ord som mina främsta verktyg för allt, oavsett vad det handlar om. För genom orden kan vi skapa våra tankar. På Kulturnyheterna, SVT, den 14 februari 2024 så pratades det bl a om Wittgensteins resonemang om språket som en slags yttre ram för vad vi kan tänka. Alltså en förutsättning för att alls kunna tänka. Att om vi inte har ett fullständigt språk så kan vi inte heller tänka fullt ut. Jag googlade för en fördjupning i resonemanget, och sprang då bland annat på följande:
”…Via språket avslöjar vi vilka är, vi visar våra känslor, utvecklar oss själva och varandra, och inte minst – påverkar hur vi mår. De flesta människor som tvingas tala ett annat språk än sitt modersmål, kan lätt känna sig hämmade och avskurna även mentalt. Språket fungerar som en inre spegel, något som visar vem vi är”
Johanna Seth,
https://www.likaolikametoden.se/64471
Detta fick mig att tänka på mitt blogginlägg om att ha en ord-tombola i huvudet om man talar flera språk. Och det får mig att vilja jobba arslet av mig resten av mitt liv för att alla barn och människor ska ha rätten och möjligheten att utveckla ett fullt inre språk- så att de kan och har möjligheten att ha den där inre spegeln. För utan den så går en människa vilse och krymper. Utan den har man berövats möjlighet att få vara människa fullt ut.
Jag tänker att det är det främsta skälet till att vi människor aldrig får sluta att interagera, samtala och skriva och lära oss våra språk. Inte bara för att kunna kommunicera med andra, utan faktiskt också med oss själva; att kunna ha ett rikt inre liv, en sann spegel av ett faktiskt jag.
Vilket leder mig in på AI. Jag tror på de möjligheter som finns med AI:s utveckling inom text, och på de insatser som det kan bidra med i olika sammanhang. Men jag tror också att vi aldrig får sluta att skriva själva. För det AI gör är att skapa en generisk spegel – som funkar alldeles utmärkt som spegel. Men av vad? Av något som inte har förmåga att spegla vårt – eller sitt eget – inre. Och om vi bara låter AI skriva åt oss, om vi bara använder det som en ersättare för en människas skrivande, så går vi miste om att kunna visa oss själva vilka vi är.
Att kunna tänka och skriva – och att förstå alla avgörande saker som sker i en som människa när man skriver, är två olika saker. AI kan bara skriva för att det kan alfabetet och kan programmeras till att bygga mönster och ordklossar som skapar meningar, stycken och röda trådar i en berättelse. Och det skall inte underskattas. Men det ska heller inte misstas för varför, hur och av vad en människa skapar en text. För att en tanke ska kunna bli fri, behövs det en själ också som kan reflektera den tanken i en inre spegel. En spegel skapad av just den själen som just den tanken fötts i.
En dag kan det mycket väl bli så att AI självlär sig att utveckla en själ. Men i skrivande stund har detta inte skett, i alla fall inte så att det nått den bredare marknaden (oss vanliga dödliga) än. En människa som kan skriva, kan leva. AI kan än så länge lära sig skriva, men inte leva eller spegla ett inre liv.
Lämna ett svar